Together again

Tack alla underbart snälla vänner som hjälpt mig med Terrorn dessa veckor! Nu är vi äntligen tillsammans igen. Jag fällde mer än en tår när han for iväg och även om jag vet att han haft det bra så har saknaden varit större än stor. Inget dreggel på byxor, golv, väggar och tak, inget snarkande och snörvlande om nätterna, ingen som kommer och kollar om jag faktiskt sover när jag ser ut att sova men inte är helt säker, ingen som lägger svansen i blöt, ingen som skäller på micron när det vankas popcorn, ingen Terror...

Nu långprommis med surtant Molly och sedan sova i sängen inatt.

Kram på er alla!