För precis ett år sedan slängde sig en skakad Emma en sambo och en prickig hund in i en bil med en hafsigt packad väska och en förhoppning att komma fram i tid. Det gjorde vi inte.
För precis ett år sedan stod jag inför det slutgiltiga i det som är döden. När alla processer i kroppen upphört, när hjärtat sluta slå, bröstkorgen inte längre höjer sig i andhämtning och ingen tanke längre surrar i medvetandets vindlingar lämnas vi kvar men det absurda i ickeheten.
En människa upphör inte bara att existera även om denne inte längre finns. Jag kan höra hans röst om jag tänker efter riktigt noga. Jag vet hur han hostade, hur han svarade i telefonen, hur hans steg i trappan lät. Jag vet att ingen någonsin kommer göra kalops som han eller snarka i soffan precis så. Han gör det inte längre för han är någon annanstans, där vi alla kommer hamna en dag.
Precis ett år har gått hur snabbt som helst. Det känns som att mitt liv har vrålat på i omkörningsfilen medan alla andra tuffar på i sin takt alldeles bredvid. Det finns stunder som för alltid förändrar tideräkningen i ens liv. Det blir ett före och efter. Allt filtreras genom just denna händelse bra länge efteråt. Även om det på sitt sätt var en ickehändelse, där någon oblev och inget blev som jag hade tänkt med någonting. Livet skyndar på och jag har ingen aning om vart jag är på väg. Framåt, uppåt, neråt eller bakåt?
Hur beskriver man ett år i omkörningsfilen...
Tårar, mörker, hårtimmer, mil, Makropoder, grannar, tystnad, rosor, fågelsång, palt, silverfiskar, strömavbrott, förstamajtåg, sandhinkar, simtag, dalmatinerhår, flyttlådor, trötthet, äppelsniglar, timlön, bur, akvariesilikon, Blocketannonser, sofftimmar, diskmaskin, Terror, Sporetimmar, dreggel, regn, tårar, komönstrad soffa, packa, ljus, centralduvor, feberfrossa, kramar, dreggel, lycka, Terror, lego, Trocadero, bussmil, Frolic, jobbtimmar, knoddar, Schafer, mer Schafer, snö, Settings, vänner, kramar, vin, Skip-bo, Terror, dreggel, trött, mera Schafer, uppsats, busstimmar, telefonen, MSN, skratt, vitlöksbröd, kramar, dreggel, hundbajspåsar, damm, vänner, kramar, lycka.....
Jag har det bra i min lilla bubbla, hur bräcklig den än må vara, jag hade kunnat skriva så mycket mer men varför blicka bakåt när framtiden obönhörligen står vid dörren. Vem vet om vi hinner fram i tid ändå...
---------------
För precis ett år sedan stod jag inför det slutgiltiga i det som är döden. När alla processer i kroppen upphört, när hjärtat sluta slå, bröstkorgen inte längre höjer sig i andhämtning och ingen tanke längre surrar i medvetandets vindlingar lämnas vi kvar men det absurda i ickeheten.
En människa upphör inte bara att existera även om denne inte längre finns. Jag kan höra hans röst om jag tänker efter riktigt noga. Jag vet hur han hostade, hur han svarade i telefonen, hur hans steg i trappan lät. Jag vet att ingen någonsin kommer göra kalops som han eller snarka i soffan precis så. Han gör det inte längre för han är någon annanstans, där vi alla kommer hamna en dag.
Precis ett år har gått hur snabbt som helst. Det känns som att mitt liv har vrålat på i omkörningsfilen medan alla andra tuffar på i sin takt alldeles bredvid. Det finns stunder som för alltid förändrar tideräkningen i ens liv. Det blir ett före och efter. Allt filtreras genom just denna händelse bra länge efteråt. Även om det på sitt sätt var en ickehändelse, där någon oblev och inget blev som jag hade tänkt med någonting. Livet skyndar på och jag har ingen aning om vart jag är på väg. Framåt, uppåt, neråt eller bakåt?
Hur beskriver man ett år i omkörningsfilen...
Tårar, mörker, hårtimmer, mil, Makropoder, grannar, tystnad, rosor, fågelsång, palt, silverfiskar, strömavbrott, förstamajtåg, sandhinkar, simtag, dalmatinerhår, flyttlådor, trötthet, äppelsniglar, timlön, bur, akvariesilikon, Blocketannonser, sofftimmar, diskmaskin, Terror, Sporetimmar, dreggel, regn, tårar, komönstrad soffa, packa, ljus, centralduvor, feberfrossa, kramar, dreggel, lycka, Terror, lego, Trocadero, bussmil, Frolic, jobbtimmar, knoddar, Schafer, mer Schafer, snö, Settings, vänner, kramar, vin, Skip-bo, Terror, dreggel, trött, mera Schafer, uppsats, busstimmar, telefonen, MSN, skratt, vitlöksbröd, kramar, dreggel, hundbajspåsar, damm, vänner, kramar, lycka.....
Jag har det bra i min lilla bubbla, hur bräcklig den än må vara, jag hade kunnat skriva så mycket mer men varför blicka bakåt när framtiden obönhörligen står vid dörren. Vem vet om vi hinner fram i tid ändå...
---------------
Fivehundred twenty-five thousand sixhundred minutes
Fivehundred twenty-five thousand moments so dear
Fivehundred twenty-five thousand sixhundred minutes
How do you mesure a year?
---------------
Fivehundred twenty-five thousand moments so dear
Fivehundred twenty-five thousand sixhundred minutes
How do you mesure a year?
---------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar