Emma emigrerar...

Sov ungefär en timme i natt, var alldeles för nervös. Tänk om jag missat bussen, tänk om jag glömt något, tänk om det blir katastrof, tänk om jag missuppfattat något, tänk om allt går om intet. Dessutom så var det tomt och tyst. Det är märkligt vad hemtrevligt det är med en snarkande hund, det var nästan alldeles för tyst för att sova. Jag hoppas han har det bra där han är <3

Som vanligt i mitt just nu kaosartade liv fick ju inget lov att vara enkelt. Det är självklart söndag på en måndag och bussen gick självklart bara från stationen i stan. Väskan var nog något av det tyngsta jag någonsin försökt bära. Hajkryggsäcken, dataväskan och en väska/påse i verdera hand. Sammanlagt vägde nog allt lika mycket som hela jag. Sista metrarna fram till bussgaten började knäna tröttna på allvar. Det är svårt när man skall packa för två månader och det är sånhär mittemellanårstid. Kom med bussen till slut i alla fall och nu är jag nyss nedkommen till Skottsund och Roddvägen. Vill bara dela med mig av några vyer som susade förbi utanför bussfönstret. Det var ett alldeles osedvanligt vackert gråväder vid höga kusten i dag...



Älskade Norrland!