Jag är inte så farligt duktig på att planera, mina dagar brukar bli som de blir men ibland är det lika så bra. För ibland blir det bara som det blir...
Jag hade tänkt att vi skulle ut å prompa milen i raskt tempo Terrorn och jag, runt Nydalasjön. En sådan fin dag är det nästan otänkbart att ägna den åt något annat än solsken, pinnar och bad så vi packade en liten väska och gjorde just detta.
När vi gått nästan hela vägen hade de myckna vätskepauserna fått depåerna att sina så ett sista stopp lades till lägergården där vi kunde fylla på. Inte hann vi gå många meter lämnade Terror röda spår efter sig. Det krävdes ingen omfattande undersökning av ena baktassen innan den luttrade hundägaren tänker: "Det här kommer bli dyrt.." Själv verkade han inte särskillt brydd och tyckte mest jag var jobbig som inte lät honom ha benet för sig själv, han var ju lovad att få bada så bada var det han skulle göra.
Tillsammans med en lägerkollega fick vi ner honom på rygg innan han trampat in alltför mycket skit i tassen och jag fumlade efter telefonen. Efter som jag vid tidigare tillfälle fått backning för min tendens till otrevlighet i telefon då jag är stressad (hehe) ringde jag en sovande Charlotte som jobbat natt och var så trevlig så som stunden krävde. "Hej, sover du? Jag har ett litet problem..." Från ett mycket mumlande sömndruckenhet till ett mycket välartikulerat "Jag KommeRR! Skall bara kissa föRst!!" så var hon på plats snabbare än blixten. Snart var inte bara jag och Terrorn utan även Charlotte blodig från topp till tå men vi var i alla fall på väg, till Vännas för det är dit man måste åka en lördag om man som umebo vill ha tag på en vetrinär i all hast. Så då var vi ju som tvugna att tanka också. Jag blev kvar i bilen och höll terrorn i baksätet och Charlotte gick in på OK i all sin blodiga prakt och skanderar tydligt för killen i kassan: "Jag har inte dödat någon!" Varför hon var blodig tillade hon inte till historien utan skyndade vidare ut till bilen istället. Väl ute på E12an såg vi således civilpoliser överallt...
Fram kom vi hur som haver och fick träffa en en märkligt svårstressad akutvetrinär som med den tilltro ett silvergått hår, glasögon på näsan och knockoutsprutor ingjuter lappade och lagade min lilla älskling. Jag och Hera förpassades till att hålla en flugtrio sällskap i korridoren utanför. Medan Charlotte var hjältemodig assistent. Hela härligheten pryddes sedan med ett käckt tokrosa bandage.
Snart satt vi med med kurrande magar i bilen med en snurrig och en virrig hund och beslutet att testa Vännäs pizzautbud togs på hungrigt huvud. Fortfarande blodiga och höga på adrenalin lallade vi in på en någorlunda full uteservering och fick något annorlunda bordskamrater. Först två båtbrats som satt och skryttoppade varandra med vem som hade mest träningsvärk i armarna och sedan när de gått en lite väl frågvis alkoholdoftande herre i femtioårsåldern som kom för hundarna men stannade för att reda ut vem som låg med vem. Det är tur att Charlotte har en vass tunga när det gäller!
Äntligen hemma ligger vi å slappar bägge två och försöker komma på vad det egentligen var jag skulle göra idag...
Vi tar det i morgon istället!
Jag hade tänkt att vi skulle ut å prompa milen i raskt tempo Terrorn och jag, runt Nydalasjön. En sådan fin dag är det nästan otänkbart att ägna den åt något annat än solsken, pinnar och bad så vi packade en liten väska och gjorde just detta.
När vi gått nästan hela vägen hade de myckna vätskepauserna fått depåerna att sina så ett sista stopp lades till lägergården där vi kunde fylla på. Inte hann vi gå många meter lämnade Terror röda spår efter sig. Det krävdes ingen omfattande undersökning av ena baktassen innan den luttrade hundägaren tänker: "Det här kommer bli dyrt.." Själv verkade han inte särskillt brydd och tyckte mest jag var jobbig som inte lät honom ha benet för sig själv, han var ju lovad att få bada så bada var det han skulle göra.
Tillsammans med en lägerkollega fick vi ner honom på rygg innan han trampat in alltför mycket skit i tassen och jag fumlade efter telefonen. Efter som jag vid tidigare tillfälle fått backning för min tendens till otrevlighet i telefon då jag är stressad (hehe) ringde jag en sovande Charlotte som jobbat natt och var så trevlig så som stunden krävde. "Hej, sover du? Jag har ett litet problem..." Från ett mycket mumlande sömndruckenhet till ett mycket välartikulerat "Jag KommeRR! Skall bara kissa föRst!!" så var hon på plats snabbare än blixten. Snart var inte bara jag och Terrorn utan även Charlotte blodig från topp till tå men vi var i alla fall på väg, till Vännas för det är dit man måste åka en lördag om man som umebo vill ha tag på en vetrinär i all hast. Så då var vi ju som tvugna att tanka också. Jag blev kvar i bilen och höll terrorn i baksätet och Charlotte gick in på OK i all sin blodiga prakt och skanderar tydligt för killen i kassan: "Jag har inte dödat någon!" Varför hon var blodig tillade hon inte till historien utan skyndade vidare ut till bilen istället. Väl ute på E12an såg vi således civilpoliser överallt...
Fram kom vi hur som haver och fick träffa en en märkligt svårstressad akutvetrinär som med den tilltro ett silvergått hår, glasögon på näsan och knockoutsprutor ingjuter lappade och lagade min lilla älskling. Jag och Hera förpassades till att hålla en flugtrio sällskap i korridoren utanför. Medan Charlotte var hjältemodig assistent. Hela härligheten pryddes sedan med ett käckt tokrosa bandage.
Snart satt vi med med kurrande magar i bilen med en snurrig och en virrig hund och beslutet att testa Vännäs pizzautbud togs på hungrigt huvud. Fortfarande blodiga och höga på adrenalin lallade vi in på en någorlunda full uteservering och fick något annorlunda bordskamrater. Först två båtbrats som satt och skryttoppade varandra med vem som hade mest träningsvärk i armarna och sedan när de gått en lite väl frågvis alkoholdoftande herre i femtioårsåldern som kom för hundarna men stannade för att reda ut vem som låg med vem. Det är tur att Charlotte har en vass tunga när det gäller!
Äntligen hemma ligger vi å slappar bägge två och försöker komma på vad det egentligen var jag skulle göra idag...
Vi tar det i morgon istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar