Så länge jag kan minnas har jag velat vara bra på något, vadsomhelst. Att få höra: "Men det där är du ju så bra på!" Eller: "Den där Emma hon är ju så bra på att..." Just den där grejen, vad som helst, har jag aldrig riktigt funnit, eller förstått att jag har funnit. Oftast så får man ju veta det långt senare, att jag kanske var på något, långt efter att jag slutat med just det. Som när jag spelade trumpet, någon annan var ju alltid bättre än mig. Eller när jag målade akvareller så var det bara syrrans alster som prydde väggarna. Eller när jag pluggade så var det alltid någon som var lite vassare, lite bättre eller åtminstone sade sig vara det.
Sådär i efterhand när man slutat skolan eller ett jobb kan man få höra: "VA! Spelar du inte längre?" eller "Du som är en så trevlig å' duktig tjej!" Men nej, jag spelar inte lägre, jag pluggar inte längre och just nu har jag inget jobb heller och skall faktiskt säga att jag är SJUKT DÅLIG på att vara arbetslös. Mest därför att jag har så vansinnigt svårt att säga vad jag är bra på. Hur man än vänder och vrider på verkligheten kommer alltid någon vara bättre än mig på vad som helst och antagligen finns det en bild på det på Google.
Tänk om vi alla hade med oss en lagom dos med bekräftelse i bagaget så att vi framför allt blir bättre på att berömma varandra utan att vara rädda för att att förminska oss själva. Vad världen skulle vara annorlunda om man i alla fall någon gång fick ett litet gott ord på vägen när man faktiskt behövde det och inte när trumpeten, korsstygnsbroderiet, staffliet, och locktången trängs längst in i garderoben bredvid den där påsen med halvlästa böcker som man ser smart ut när man läser....
Jag tror ändå att det inte bara handlar om att vara stor i käften för att få ett jobb, framförallt inte när det gäller att behålla det sen!
Jag är i alla fall glad allt som oftast, bakar god kladdkaka och tänker ringa någon och berätta hur bra jag är någon dag, men inte just idag...
Igår fick jag det godis som absolut ligger på min topp tre över kulinariska gåvor till mänskligheten. Hon eller han som kom på att göra Toblerone med vit choklad skulle ha en stor fet puss på pannan!
Denna gåva värmde min söndagsmorgon. Borde egentligen ta min hemliga nisses råd och lägga mig i badet och ta hand om min stackars bakfulla kropp, jag är visst inte ung längre...
Nu skall jag bara komma på när jag skall använda den. Undrar om jag har några skor som matchar...
Alla 24 paket till "Sofie's julkalender" är inhandlade, inslagna och packade i en fint dekorerad påse :) Det är lite lustigt att inhandla en hel drös med gåvor till någon jag inte vet vem det är och som icke desto mindre är så olik mig. Jag har till exempel en tendens att inte fastna för saker åt det skära hållet och nu har jag ändå, glatt påhejad av systrarna Svensson, svettats mig igenom kassan på Dollarstore med i princip bara ROSA saker i korgen. Men det som inte dödar härdar och jag ser med spänning fram emot en kasse från min hemliga tomtenisse, det kommer med all säkerhet förgylla min december :)
