Lite lomhörd fortfarande och med skinnflådda handflator men lyriskt lycklig. Så som om gårdagskvällen liksom inte sjunkit in riktigt än. Det är en av de där stora sakerna på min "Saker att göra innan jag dör"-lista som nu med ett leende kan bockas av. Jag lilla Emma från Skottsund begav mig till storstaden alldeles själv för att se ett av världshistoriens bästa band. Tänk att de kom hit tillslut!
Det var i höstas jag av en ren slump såg ett litet kryptiskt meddelande om att Dave Matthews Band skulle komma till stan och det var nästan så att jag grät en liten skvätt av glädje. Sagt och gjort, snart höll jag tre biljetter i min hand. Dock blev inget som var tänkt och de kom en månad senare än först menat och tre blev två och helt andra men jag kom iväg till sist.
Min trogna storstadsciceron D ryckte in i elfte timmen och jag kommer alltid vara honom evigt tacksam, utan D hade jag aldrig hittat dit jag skulle och än mindre därifrån. Jag hade heller aldrig lärt mig användbara storstadsord som Spärrar och Foodcourt, eller åkt tunnelbana och pendel. Jag tror att jag gav en och annan Stockholmare ett gott skratt men som jag brukar säga: "Man skall göra bort sig minst en gång om dagen annars tar man sig själv på för stort allvar" . Stockholmare gör inte sånt, de ler knappt, har alltid bråttom och har alltid gott om tid. Nej D, det blir aldrig storstadstös av mig så du får tyvärr fortsätta skämmas. Tur att jag inte hälsar på så ofta ;)
Konserten var i alla fall helt galet, fantastiskt superbra i mina öron. Det var varmt och svettigt och mina fötter svällde och värkte och rösten min sjöng jag sönder men vem märker sånt när Dave och hans merry men står bara några meter bort. De spelade allt jag hoppades på och knappt vågade drömma om att de skulle spela och fastän att Dave himself var lite förkyld missades verkligen inget. För er som inte var där...
Hoppas att de kommer tillbaka snart, I'll be there!!!!
Jag hann med gamla stan också btw. Jag hittar där och man kan lita på att de inte bygger om :) Jag handlade en väska på Zapata och strosade på Scifi-bokhandeln utan att handla nåt och åt en kantarellsoppa på ett café där åtminstone hälften av personalen var trevlig, såg en kändis i fotriktiga skor, upptäckte att alla muséer i huvudstaden är stängda på måndagar, log åt en gubbe som delade ut flyers så han blev förvånad samt köpte mig en bok jag läst förut...
Dessutom hittade en proggrockande fyllogubbe från Kramfors mig på norrlandsåget och försökte bjuda mig på årgångswhisky, allt är visst fortfarande som det ska..
Det var i höstas jag av en ren slump såg ett litet kryptiskt meddelande om att Dave Matthews Band skulle komma till stan och det var nästan så att jag grät en liten skvätt av glädje. Sagt och gjort, snart höll jag tre biljetter i min hand. Dock blev inget som var tänkt och de kom en månad senare än först menat och tre blev två och helt andra men jag kom iväg till sist.
Min trogna storstadsciceron D ryckte in i elfte timmen och jag kommer alltid vara honom evigt tacksam, utan D hade jag aldrig hittat dit jag skulle och än mindre därifrån. Jag hade heller aldrig lärt mig användbara storstadsord som Spärrar och Foodcourt, eller åkt tunnelbana och pendel. Jag tror att jag gav en och annan Stockholmare ett gott skratt men som jag brukar säga: "Man skall göra bort sig minst en gång om dagen annars tar man sig själv på för stort allvar" . Stockholmare gör inte sånt, de ler knappt, har alltid bråttom och har alltid gott om tid. Nej D, det blir aldrig storstadstös av mig så du får tyvärr fortsätta skämmas. Tur att jag inte hälsar på så ofta ;)
Konserten var i alla fall helt galet, fantastiskt superbra i mina öron. Det var varmt och svettigt och mina fötter svällde och värkte och rösten min sjöng jag sönder men vem märker sånt när Dave och hans merry men står bara några meter bort. De spelade allt jag hoppades på och knappt vågade drömma om att de skulle spela och fastän att Dave himself var lite förkyld missades verkligen inget. För er som inte var där...
Hoppas att de kommer tillbaka snart, I'll be there!!!!
Jag hann med gamla stan också btw. Jag hittar där och man kan lita på att de inte bygger om :) Jag handlade en väska på Zapata och strosade på Scifi-bokhandeln utan att handla nåt och åt en kantarellsoppa på ett café där åtminstone hälften av personalen var trevlig, såg en kändis i fotriktiga skor, upptäckte att alla muséer i huvudstaden är stängda på måndagar, log åt en gubbe som delade ut flyers så han blev förvånad samt köpte mig en bok jag läst förut...
Dessutom hittade en proggrockande fyllogubbe från Kramfors mig på norrlandsåget och försökte bjuda mig på årgångswhisky, allt är visst fortfarande som det ska..
Åååååååh! Så jäääädra häftigt! :-) Jag och Andershar lovat varandra att se dem i N.Y ;-P Får se om det blir så någon gång :-D FAN VAD HÄFTIGT!
SvaraRadera