Igår, söndag, hade kunnat vara en helt vanlig söndag.
Jag och mamma satt och språkade lite och jag skämtade lite sådär om att när jag bor hos henne har jag i alla fall inga bakissöndagar men ack så fel jag hade...
När jag sent omsider skall ta tag i morgonpromenaden påminner mamma mig om att jag glömt Terrors godispåse i hennes bil så jag tänkte att när jag ändå skulle ut så kunde jag ju lika gärna ta den med mig. Jag går ut med hunden bakom mig men när jag stannar till vid mammas bil får han syn på något och drar i full karriär förbi mig och drar mig med sig en meter på isen in mellan bilarna innan jag får stopp på honom. Där står grannens storpudel lös! Jag som fortfarande står mellan bilarna hinner inte se vad som händer men efter några väldigt tysta sekunder får terror tag i sidan på den andra hunden och trycker ut honom i vägen. Han tuggar inte, morrar inte, sliter eller skakar inte men vägrar släppa och när jag, dum som jag är, skall dra dem isär får pudeln tag i min hand.
Och jag som bara en gång i hela mitt liv varit på akuten får åka dit på allvar och mamma varnar mig redan i bilen att jag kommer få minst en spruta. Jag hatar sprutor!
Nåväl, vi behövde inte vänta så länge och jag fick två sprutor men jag minns bara den ena. Tydligen är jag känslig mot morfinpreparat, DUH!!
Det var en riktigt dyr och dålig fylla men de lyckades ju lappa ihop mig i alla fall och jag slapp sy :)
Väl hemma deklarerade jag min kärlek för Charlotte och milkshake och sedan somnade jag på soffan.
Over and out!!
Jag och mamma satt och språkade lite och jag skämtade lite sådär om att när jag bor hos henne har jag i alla fall inga bakissöndagar men ack så fel jag hade...
När jag sent omsider skall ta tag i morgonpromenaden påminner mamma mig om att jag glömt Terrors godispåse i hennes bil så jag tänkte att när jag ändå skulle ut så kunde jag ju lika gärna ta den med mig. Jag går ut med hunden bakom mig men när jag stannar till vid mammas bil får han syn på något och drar i full karriär förbi mig och drar mig med sig en meter på isen in mellan bilarna innan jag får stopp på honom. Där står grannens storpudel lös! Jag som fortfarande står mellan bilarna hinner inte se vad som händer men efter några väldigt tysta sekunder får terror tag i sidan på den andra hunden och trycker ut honom i vägen. Han tuggar inte, morrar inte, sliter eller skakar inte men vägrar släppa och när jag, dum som jag är, skall dra dem isär får pudeln tag i min hand.
Och jag som bara en gång i hela mitt liv varit på akuten får åka dit på allvar och mamma varnar mig redan i bilen att jag kommer få minst en spruta. Jag hatar sprutor!
Nåväl, vi behövde inte vänta så länge och jag fick två sprutor men jag minns bara den ena. Tydligen är jag känslig mot morfinpreparat, DUH!!
Det var en riktigt dyr och dålig fylla men de lyckades ju lappa ihop mig i alla fall och jag slapp sy :)
Väl hemma deklarerade jag min kärlek för Charlotte och milkshake och sedan somnade jag på soffan.
Over and out!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar