Jag har även..

Hört om dem som slänger gamla madrasser :)

Terror har fått sig en ny hundsäng, en redigt tjock 120 cm mardass delad på två och sedan lagt på varandra. Problemet är väl bara att den är lite för skön för nu ligger han visst hellre där än trängs med sin knotiga matte i hennes säng.

Nu vankas städning medelst ommöblering för att få plats med hela härligheten.

Draghundar

Jag har hört talas om människor som slänger sina strumpor när det går hål i dem...

Att göra en pudel..

Igår, söndag, hade kunnat vara en helt vanlig söndag.
Jag och mamma satt och språkade lite och jag skämtade lite sådär om att när jag bor hos henne har jag i alla fall inga bakissöndagar men ack så fel jag hade...

När jag sent omsider skall ta tag i morgonpromenaden påminner mamma mig om att jag glömt Terrors godispåse i hennes bil så jag tänkte att när jag ändå skulle ut så kunde jag ju lika gärna ta den med mig. Jag går ut med hunden bakom mig men när jag stannar till vid mammas bil får han syn på något och drar i full karriär förbi mig och drar mig med sig en meter på isen in mellan bilarna innan jag får stopp på honom. Där står grannens storpudel lös! Jag som fortfarande står mellan bilarna hinner inte se vad som händer men efter några väldigt tysta sekunder får terror tag i sidan på den andra hunden och trycker ut honom i vägen. Han tuggar inte, morrar inte, sliter eller skakar inte men vägrar släppa och när jag, dum som jag är, skall dra dem isär får pudeln tag i min hand.

Och jag som bara en gång i hela mitt liv varit på akuten får åka dit på allvar och mamma varnar mig redan i bilen att jag kommer få minst en spruta. Jag hatar sprutor!
Nåväl, vi behövde inte vänta så länge och jag fick två sprutor men jag minns bara den ena. Tydligen är jag känslig mot morfinpreparat, DUH!!
Det var en riktigt dyr och dålig fylla men de lyckades ju lappa ihop mig i alla fall och jag slapp sy :)

Väl hemma deklarerade jag min kärlek för Charlotte och milkshake och sedan somnade jag på soffan.

Over and out!!

Funny the way it is...

Lite lomhörd fortfarande och med skinnflådda handflator men lyriskt lycklig. Så som om gårdagskvällen liksom inte sjunkit in riktigt än. Det är en av de där stora sakerna på min "Saker att göra innan jag dör"-lista som nu med ett leende kan bockas av. Jag lilla Emma från Skottsund begav mig till storstaden alldeles själv för att se ett av världshistoriens bästa band. Tänk att de kom hit tillslut!

Det var i höstas jag av en ren slump såg ett litet kryptiskt meddelande om att Dave Matthews Band skulle komma till stan och det var nästan så att jag grät en liten skvätt av glädje. Sagt och gjort, snart höll jag tre biljetter i min hand. Dock blev inget som var tänkt och de kom en månad senare än först menat och tre blev två och helt andra men jag kom iväg till sist.

Min trogna storstadsciceron D ryckte in i elfte timmen och jag kommer alltid vara honom evigt tacksam, utan D hade jag aldrig hittat dit jag skulle och än mindre därifrån. Jag hade heller aldrig lärt mig användbara storstadsord som Spärrar och Foodcourt, eller åkt tunnelbana och pendel. Jag tror att jag gav en och annan Stockholmare ett gott skratt men som jag brukar säga: "Man skall göra bort sig minst en gång om dagen annars tar man sig själv på för stort allvar" . Stockholmare gör inte sånt, de ler knappt, har alltid bråttom och har alltid gott om tid. Nej D, det blir aldrig storstadstös av mig så du får tyvärr fortsätta skämmas. Tur att jag inte hälsar på så ofta ;)

Konserten var i alla fall helt galet, fantastiskt superbra i mina öron. Det var varmt och svettigt och mina fötter svällde och värkte och rösten min sjöng jag sönder men vem märker sånt när Dave och hans merry men står bara några meter bort. De spelade allt jag hoppades på och knappt vågade drömma om att de skulle spela och fastän att Dave himself var lite förkyld missades verkligen inget. För er som inte var där...







Hoppas att de kommer tillbaka snart, I'll be there!!!!

Jag hann med gamla stan också btw. Jag hittar där och man kan lita på att de inte bygger om :) Jag handlade en väska på Zapata och strosade på Scifi-bokhandeln utan att handla nåt och åt en kantarellsoppa på ett café där åtminstone hälften av personalen var trevlig, såg en kändis i fotriktiga skor, upptäckte att alla muséer i huvudstaden är stängda på måndagar, log åt en gubbe som delade ut flyers så han blev förvånad samt köpte mig en bok jag läst förut...
Dessutom hittade en proggrockande fyllogubbe från Kramfors mig på norrlandsåget och försökte bjuda mig på årgångswhisky, allt är visst fortfarande som det ska..

Ain't life grand?

Vaknar runt halv sju av att hunden kräks i trappan och tänker: "Suck, det kommer bli en sån dag"
Jag släpar mig upp och möter en skamsen Terror som ätit för mycket märgben kvällen innan men det är klart att man inte blir arg, det är ju ändå inte så att han kan rå för det. Jag torkar upp och skall till att gå tillbaka till sängen då pappret täpper till i toan så det blir tvärstopp! Jag suckar och tänker: "Det ÄR en sån dag!" Det tar ungefär en kvart innan jag löst pappersproppen och då har terror redan somnat, på mitt täcke.. Jag får stå och buffa och dra i honom innan jag får loss täcket så jag också kan lägga mig och jag somnar snart fastän jag inte tänkt det och missar slutet på det Stargateavsnitt jag startat på datorn.
Strax före åtta kommer mamma hem från jobbet och hundarna blir naturligtvis tokglada. Terror trampar mig ordentligt på låret när han skall ur sängen, så var jag vaken igen. Mamma stannar och språkar en stund men Terror skall promt ner för trappen fastän grinden är stängd. Är det något man vet med den hunden så är det så att han visar att han måste gå ut så måste han gå UT! Jag ber mamma släppa ner honom för att se om han springer till dörren.. Ja, Terror måste gå ut!
Jag tar på mig morgonrocken och ett par tofflor och går ner och släpper ut honom. Mycket riktigt, han släpper in riktig bomb nere på tomten, han hinner nästan inte ut i snön. Då kommer han på att han faktiskt är lös sedan första gången sedan jul så inte tänker han komma tillbaka inte. och dessutom är alla staket och häckar översnöade och skaren håller fint. Jag ropar och visslar och blir förbannad. När han går över till grannens gård kliver jag i skorna och hämtar kopplet. När jag kommer ut har han lagt en bomb åt grannen också, en mindre men ändock en bomb.
Jag svär, kopplar hunden, stänger in honom på altanen och river med mig några bajspåsar. Höll Skaren för Terror borde den ju hålla för mig tänker jag och testar försiktigt, den håller.
Jag stegar försiktigt i riktning mot grannen men precis på tomtgränsen brister skaren och jag blir sittandes med ena benet nedsjunket till midjan i en översnöad ölandstok, barfota i skon, i bara pyjamasbyxorna som för övrigt inte följde med resten av benet ner i hålet...
Till slut ryckte jag mig loss och fick med mig ett skepplass snö i skon, kröp över till grannen, skopade upp det som gick och tog mig moloken och frusen in igen.
Visst är det roligt att ha hund!!

Jo, det är en SÅN dag idag. Jag är i alla fall vaken....

To boldly go...

Idag var vi och trampade vatten med Terror igen. Han studsade upp i Treadmillen som att det var det bästa som hänt på länge. Tur det för att puckoglömska jag hade ju naturligtvis glömt allt godis hemma :O
Denna gången fick han gå lite längre än första gången så vi fick tillfälle att fota lite. Jag kan inte låta bli att bli lite avundsjuk, jag lovar att Captain Picard har något liknande i sina home quarters. Det är något med den där lådan som får en att vilja krypa ner i den och citera: "Space, the final frontier..."
Men det skulle jag ju aldrig göra ;)


Where no dog has gone before!!!

Veckans bild...

Jag har ju världens finaste modell så varför inte utnyttja det =)


Han studsar dock fram på tre ben fortfarande, det är som att han är rädd om benet nu när det är utan gipset. Kanske har han äntligen förstått att även en Terror kan gå sönder..

Igår var vi på Sundsvalls Hundgym och provade på Water Treadmill, det är ett löpband i en låda som fylls med vatten så att träningen blir skonsam för bland annat rehabilitering efter en skada.
Terror var såklart jätteduktig även om det var lite konstigt att behöva gå in i en låda och bli blöt. Han gnällde lite när vattnet fylldes på men vande sig snart. Minen då bandet började röra sig var dock obetalbar!! Han svängde om och stirrade mig rakt i ögonen: "Dude, it moved!"

Vi kämpar på och han får simma två gånger i veckan så snart kommer vi nog ikapp igen. Jag skall se om jag kan lyckas fota lite någon gång.
Snödrivorna är i alla fall utforskade, men att ligga och dra sig i sängen lockar visst fortfarande mer..

Hej foten!

Long time no see =)

Päron

Tycker både jag och Terrorn är gott men hårda som tusan skall de vara..

Vilket fantastiskt fin väderdag vi har haft idag. Vi tog oss en välbehövlig sovmorgon. Eller rättare sagt så hadeTerror i alla fall bestämt att vi skulle stanna i sängen. Varje halvhjärtat försök från min sida att häva oss upp hindrades av en tass över min mage och en talande blick, "inte än, snart.."
Upp kom vi och ut i solen gick vi men snödrivorna får fortfarande betraktas på avstånd tyvärr. Jag passade i och för sig på att berätta för honom att i morgon, i morgon hjärtat klipper vi gipset och då är det din dag. Vi skall gå i snödrivorna och du skall få rulla dig ordentligt i snön. Du skall äntligen få duscha och göra alla dina små tricks som inte riktigt gått när det varit svårt att att sitta och ligga ordentligt. Jag har laddat ordentligt med gogodis :)
Jag vet ju att han inte förstår men han vet vad jag menar, vi är båda tokigt le på gips och plastpåsar. Det är nästan så det syns på honom när han sitter på altankanten och nästan vädrar snön och drömmer om förra vintern då han fick röja runt så mycket han ville, nästan. Denna vintern blev inte som någon av oss hade kunnat tro och här sitter vi på mammas altan i solen, dricker kaffe och tittar på snö. Långt från Umeå och de som bryr sig om oss. Långt från kramar, hundkompisar, 3D-bio och ledarhäng men vi har ju klarat oss genom vintern trots allt. Det är alltid något. Från där vi har varit kan det knappast finnas någon annan väg än UPP!

Ännu har vi många filtar ovirkade, kaffekoppar odruckna, fiskbulleburkar oöppnade och en massa säsonger Star Trek osedda så nog klarar vi att vara arbetslösa ett tag till om det kniper. Nåväl, det är kul att få mycket mail i alla fall även om det är mest sånna där "Tack för din ansökan. Tyvärr är tjänsten tillsatt med annan sökande"

Så går terror förbi TV-soffan där jag sitter med datorn och ger mig en riktig hundpuss bara sådär som för att säga: "Matte, jag diggar dig" och plötsligt så känns hjärtat lite lättare, vi behöver ju egentligen bara varandra :)

Det kan också vara så att jag smög ner lite köttfärssoppa i hans middag ;)

Fluff

Galet så håret växer!
Jag har fortfarande lite glest i pannan men vem ser det under fluffet ;)
Jag hade nästan hunnit glömma vilken man jag har när faktiskt har hår, det var ju faktiskt ett tag sedan sist ändå.
Konstigt nog ser jag mig fortfarande som en flintis, fast en flintis med hår. Ungefär som att mitt normaltillstånd är kal fast ibland så växer det som tusan. Och varmt blir det också.
Får se om det fortfarande sitter kvar när det är dags att lägga mössan i lådan.
Då hittar vi på något riktigt skoj mitt hår och jag, kan man så ska man!!