Det hör inte till vanligheterna att jag gråter till filmer men det finns undantag.
För en herrans
massa år sedan snubblade jag över en film som berörde mig betydligt mer än jag väntat mig. Filmen hette The Mighty som är baserad på en bok av Rodman Philbrick och handlar om två pojkar som mot alla odds blir bästa vänner.
Den ena lider av en dödlig sjukdom som gör hans kropp krokig och skör, den andra är mobbad av de andra barnen för att han är storväxt för sin ålder och betraktas som klumpig och dum. Tillsammans blir de starkare än vad de kunnat drömma om och bär varandra på sina axlar, den ene faktiskt bokstavligt. De läser om riddarna kring runda bordet och dubbar sig själva till Freak the Mighty och sätter ut för att rädda världen från faror och orättvisor. Nu är deras värld kanske inte så stor men farorna är desamma och ingen skall behöva känna sig utanför eller rädd.
Jag minns att jag grät varje gång jag såg denna film, nog för att den är sorglig men också för att den talade så tydligt till mig om den längtan jag hade efter en vän, en riktig vän, en bästa vän.
Idag när jag satt och slözappade framför teven var den plötsligt där igen. Det var verkligen som en gammal bekant som varit borta länge, den var sig lik och jag visste hur den skulle sluta. Inte helt oväntat så grät jag en skvätt eller två också men plötsligt så slog det mig: Jag är inte längre ensam!
Jag kanske inte har en kille, ett jobb eller ens någonstans att bo just nu men jag är ändå så mycket rikare och tryggare än jag någonsin varit. Jag vet att jag har vänner därute och framför allt en bästa vän.
Hon frågar hur jag mår och bryr sig om vad jag tycker och tänker. Hon står ut med mig även när jag har panik, är sur och är helt omöjlig. Jag vet att hon skulle bära mig om jag gick sönder och för detta är jag evigt och oändligt tacksam.
Det sägs att man inte skulle vara där man är idag om inte alla dåliga saker skulle ha hänt men det gäller att hålla det och de som är bra i livet allra närmast hjärtat.
E - står inte längre för ensam...
C
J
J
C
S
C
L
T
J
T
F
L
D
M
L
A
...
För en herrans
massa år sedan snubblade jag över en film som berörde mig betydligt mer än jag väntat mig. Filmen hette The Mighty som är baserad på en bok av Rodman Philbrick och handlar om två pojkar som mot alla odds blir bästa vänner.Den ena lider av en dödlig sjukdom som gör hans kropp krokig och skör, den andra är mobbad av de andra barnen för att han är storväxt för sin ålder och betraktas som klumpig och dum. Tillsammans blir de starkare än vad de kunnat drömma om och bär varandra på sina axlar, den ene faktiskt bokstavligt. De läser om riddarna kring runda bordet och dubbar sig själva till Freak the Mighty och sätter ut för att rädda världen från faror och orättvisor. Nu är deras värld kanske inte så stor men farorna är desamma och ingen skall behöva känna sig utanför eller rädd.
Jag minns att jag grät varje gång jag såg denna film, nog för att den är sorglig men också för att den talade så tydligt till mig om den längtan jag hade efter en vän, en riktig vän, en bästa vän.
Idag när jag satt och slözappade framför teven var den plötsligt där igen. Det var verkligen som en gammal bekant som varit borta länge, den var sig lik och jag visste hur den skulle sluta. Inte helt oväntat så grät jag en skvätt eller två också men plötsligt så slog det mig: Jag är inte längre ensam!
Jag kanske inte har en kille, ett jobb eller ens någonstans att bo just nu men jag är ändå så mycket rikare och tryggare än jag någonsin varit. Jag vet att jag har vänner därute och framför allt en bästa vän.
Hon frågar hur jag mår och bryr sig om vad jag tycker och tänker. Hon står ut med mig även när jag har panik, är sur och är helt omöjlig. Jag vet att hon skulle bära mig om jag gick sönder och för detta är jag evigt och oändligt tacksam.
Det sägs att man inte skulle vara där man är idag om inte alla dåliga saker skulle ha hänt men det gäller att hålla det och de som är bra i livet allra närmast hjärtat.
E - står inte längre för ensam...
C
J
J
C
S
C
L
T
J
T
F
L
D
M
L
A
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar