Arbetslös = Sysslolös??

Idag är första dagen som jag faktiskt känner mig arbetslös sedan jag "inte fick min anställning förlängd på grund av arbetsbrist" i början av hösten. Nu har jag i och för sig jobbat en del sedan dess ändå och efter sommaren så behövde jag några lediga dagar för att komma ikapp med allt annat som jag borde ha gjort och kanske egentligen hunnit med om jag inte ursäktat mig med "att jag har jobbat idag" och somnat i soffan om kvällarna. Men idag, idag känner jag mig arbetslös... Det betyder ju inte att jag suttit och suckat med en kaffekopp i handen och svurit över politiker, arbetsförmedlingen och allts förjäklighet som många verkar tro att man gör när man är arbetslös. I själva verket har jag knappt suttit ner på hela dagen, bara druckit en kopp kaffe och bara svurit lite...

Nej, jag är inte den som är den!
Jag har skaffar mig en ny hobby - Pärlplattor!
Jag virkar vidare på den gamla ;)
Jag blir medbjuden i en läsecirkel - Hann inte riktigt läsa första boken men det var trevligt ändå :)
Jag går längre promenader med hunden - När han nu går med på det ;)
Jag städar - Nu jäklar är det ordning snart!
Jag tar hand om mina stackars blommor - Jag tror jäklar den i sovrummet blommar igen!
Jag håller mig uppdaterad på FaceBook - Vet vem som har ihop det med vem :)
Jag äter lunch - :O
Jag fotar - När jag kommer ihåg att ta med mig kameran....
Jag spelar TV-spel - Så jag kan svära ordentligt när T inte hör...
Jag organiserar - Nejmen, det fanns en garderob härunder!!
Jag söker jobb - På den fronten intet nytt..
Jag spelar Wordfeud!! - acutirostre
Jag tittar på serier - Är ute efter en ny, DS9 är slut nu :(
Jag bloggar igen!!!!

Vet inte om jag har tid att jobba ;)

Vad har man en såndär stor hund till !?

Jag brukar klia honom bakom öronen, han gillar det....

Jag är bra på..

Så länge jag kan minnas har jag velat vara bra på något, vadsomhelst. Att få höra: "Men det där är du ju så bra på!" Eller: "Den där Emma hon är ju så bra på att..." Just den där grejen, vad som helst, har jag aldrig riktigt funnit, eller förstått att jag har funnit. Oftast så får man ju veta det långt senare, att jag kanske var på något, långt efter att jag slutat med just det. Som när jag spelade trumpet, någon annan var ju alltid bättre än mig. Eller när jag målade akvareller så var det bara syrrans alster som prydde väggarna. Eller när jag pluggade så var det alltid någon som var lite vassare, lite bättre eller åtminstone sade sig vara det.
Sådär i efterhand när man slutat skolan eller ett jobb kan man få höra: "VA! Spelar du inte längre?" eller "Du som är en så trevlig å' duktig tjej!" Men nej, jag spelar inte lägre, jag pluggar inte längre och just nu har jag inget jobb heller och skall faktiskt säga att jag är SJUKT DÅLIG på att vara arbetslös. Mest därför att jag har så vansinnigt svårt att säga vad jag är bra på. Hur man än vänder och vrider på verkligheten kommer alltid någon vara bättre än mig på vad som helst och antagligen finns det en bild på det på Google.
Tänk om vi alla hade med oss en lagom dos med bekräftelse i bagaget så att vi framför allt blir bättre på att berömma varandra utan att vara rädda för att att förminska oss själva. Vad världen skulle vara annorlunda om man i alla fall någon gång fick ett litet gott ord på vägen när man faktiskt behövde det och inte när trumpeten, korsstygnsbroderiet, staffliet, och locktången trängs längst in i garderoben bredvid den där påsen med halvlästa böcker som man ser smart ut när man läser....


Jag tror ändå att det inte bara handlar om att vara stor i käften för att få ett jobb, framförallt inte när det gäller att behålla det sen!
Jag är i alla fall glad allt som oftast, bakar god kladdkaka och tänker ringa någon och berätta hur bra jag är någon dag, men inte just idag...

Renoverar och uppdaterar!

Tyckte det var dags att göra något av den gamla bloggen som legat i träda sedan jag blev med jobb, sambo och virkblogg för typ ett och halvt år sedan. Nu har jag återinträtt i de arbetssökandes sälla skara och har lovat bot och bättring vad det gäller mitt bloggande, fotande, virkande, uppdaterande och facebookande. Kanske blir det folk av mig igen snart också ;)

GOTT!!!!

En ofelbar kombination, tidigare bara funnen på lösvikt nu i rulle på ICA :) Me Loves It!!!

Himlen har för många änglar..

De senaste åren har döden varit närvarande för mig och för många i min omgivning.
Det slutgiltiga i att en person och en framtid med denne i inte längre finns. Oavsett om det är en förälder, en granne, en vän, ett nyfött barn eller en avlägsen gammal bekant som tas ifrån oss alldeles för tidigt är det ett slut på något som hade kunnat vara och en början nytt spår i livet som vi blir tvungna att ta. Livet blev inte som vi tänkt oss eller som vi velat att det skulle bli . Ljus, glädje och kärlek blir fördunklat och tystnaden,tomheten och chocken total.
Men tiden går, plötsligt har det gått en månad, ett kvartal, ett år då vi andra som inte är allra närmast lever vidare i vår egen vardag som att det otänkbara aldrig hade hänt. Många gånger önskar jag att jag hade orden på min sida, att jag skulle kunna vara sådär bra och säga och göra rätt saker när vänner och familj står i sorg och smärta. Jag, som antagligen många andra, kan inte föreställa mig hur det är att stå där med allt det som man trott om hur saker och ting skulle bli plötsligt slaget i spillror.

Änglabarn, allseende bevingade mödrar, befriade fäder och alla ni som gått för tidigt ur tiden. -Ni rör oss fortfarande, vi minns er och bär er med oss även när vi har svårt att säga det rakt ut eller är på kramavstånd till dem som behöver.

Livet ger mer än döden tar...

I valet och kvalet

Jahapp, då var det gjort..
Jag finner mig nyss hemkommen från en svettig vallokal där jag spenderat säkert en god halvtimme med "Södermalms förenade barnvagnsarmé". Jag kan inte låta bli att känna mig lite snuvad på hela valrörelsen när jag snällt står i kö med mina valkuvert, röstkort och ID-kort i ett fast grepp med en till synes bestämd min. Egentligen är jag bara där och röstar för att jag tror på demokratin, jag röstar för att jag har rätt att rösta. Förutom radioreklamen och valdebatterna på TV (som de allra flesta sänts på en kanal jag inte har) har jag knappt märkt av valet alls. Inga valsedlar eller valpropaganda har funnit sin väg ner i min brevlåda, ingen har hoppat på mig på stan eller knackat på min dörr för att berätta för mig hur Sverige bör förvaltas de närmaste fyra åren. Till och med när jag själv begav mig till valstugorna efter jobbet så hade valarbetarna gått hem tidigt den dagen...
Istället har jag i sista minuten inmundigat valfläsk på nätet och klickat mig igenom flertalet valbarometrar utan att bli så mycket klokare av det men röstar det gör jag.
Det återstår att se resultaten då, mycket kan ju hända på fyra år...

Länge Leve Demokratin!!

Du..

Tänk att få vakna en fredagsmorgon bredvid dem jag tycker allra mest om. Den ena snarkar förnöjt i fotänden och den andra lägger armen om mig, pussar mig på kinden och säger godmorgon. Vad gör det att det regnar ute och att vi egentligen snart måste kliva upp och ta itu med dagen, hundpromenader, jobb och allt det där när man kan få ha det såhär bra.

Du är så oväntad men så välkommen.
Du värmer mina händer och mitt hjärta..

Snälla stanna en stund till ;)

T

Thé, Trek, Terror, Tomas

Efter allt...

Hålet i gatan grävdes igen och tranorna kom och for, snön sjönk sakta undan. I vår virkexil kändes det mest som att värmen och ljuset var så långt borta som det bara kunde bli. Varje dag är precis som den innan i någon slags melankolisk limbo där nya grannen kallar allt på fyra för taxar, lycka kommer med microkola och jag har den största mördarhunden på byn..

Så kommer det där telefonsamtalet "Du, vi kanske har hittat ett möjligt jobb till dig!"
Nåväl det var en praktik med en eventuell möjlighet till extrajobb men jag är inte den som är den och Charlotte, min hjälte i rutiga pyjamasbyxor, röck ut en onsdagsmorgon och jag knep platsen :)

Så bar det av till staden varje vardagsmorgon för att lära mig allt om bling-bling, äkthetsstämplar, matsilver och manschettknappar.
Min snälla soc-tant gav mig också klartecken att söka mig en lägenhet närmare stan om inte annat för att äntligen kunna rå om mig själv ett tag. Inte för att det vimlar av lediga lägenheter i den här stan men med goda vänners hjälp och glada tillrop så stod jag snart i en en och en halva på södermalm och skrev under hyreskontrakt, fick flytthjälp och nästan alla möbler man kan tänkas behöva. Vad vore världen utan mina underbara vänner!? Jag är dock fortfarande utan riktig säng men madrass på golvet funkar oväntat bra och jag somnar ändå ovaggad om kvällarna med silverdrömmar...

Så en kväll fick jag besök utan att jag behövt muta med pannkakor och en och annan buss kan ha missats, numera kokar jag frukostgröt för två ibland ;) Helt oväntat men så fantastiskt underbart!!!

Som grädde på moset så får jag börja jobba extra då praktiktiden är över :)

Jag som så in i det längsta spjärnat emot att flytta tillbaka till Sundsvall, till staden där allt hände, staden jag inte sörjde det minsta.. Inte kunde jag i mina vildaste fantasier föreställa mig att jag kunde landa så bra, att den skulle ta emot mig med öppna armar.. Efter allt, efter hur det blev...

Syrenerna slår ut, de doftar lite mer i år än tidigare och jag har äntligen fått internet i nya lägenheten :)

Detta har hänt..

Tänkte jag skulle summera lite händelserna här ute i förorten för att se hur mycket det blir...

Vi har fått en ny granne på gatan. Han har en hund som är ganska tjock och en fru som jag inte vet hur stor hon är. De har skruvat upp saker på fasaden och har vattenskada på en toalett så det kommer hantverkare som kör förbi här då och då.

Polisen var här häromkvällen. Jag vet inte vad de gjorde här men de körde väldigt långsamt och ibland så stannade de, gick ut och lyste med ficklampor. Sedan åkte de härifrån.

Källaren är numera mycket tommare än den varit på mycket länge. Tre gubbar från Prio1 bar i flera timmar i två dagar för att få bort allt som de kanske skulle kunna sälja. Det obscena kakfatet och alla de enormt fula porslinspryttlarna tog de med. Jag undrar vem som kommer ha användning för dem...

De skall gräva i gatan här utanför. Ingen är riktigt säker på varför men gräva skall de och långsamt går det. Förra veckan kom det en kille och sprejade streck på gatan och snöhögarna. Orange på vår sida och slimegrön på andra sidan gatan. Jag såg honom inte men granntanten har tydligen skällt ordentligt på dem varje gång de varit här. Igår målade de dit strecken igen för snöhögarna hade smält så mycket att strecken flyttat sig och idag kom de hit med en stor grävskopa och en kärra med koner på. De bröt upp asfalten utanför hos grannen och parkerade skopan där, sedan åkte de.

Två småtjejer sparkade boll på gatan bredvid grävmaskinen nu på kvällen. Jag har aldrig sett att de sparkat boll på gatan här innan så frågan är varför de gör det nu när det står en grävskopa ivägen och varför de inte sparkar lite längre bort på gatan åt endera hållet så de slipper den?

Vi såg rådjur på isen på älven häromdagen. Fyra stycken. Dagen efter bröt isen och nu är där öppet vatten. Igår såg jag sju sångsvanar på samma ställe, fjolårsungar. Jag har också sett en domherre.

Igår gick vår router sönder. Jag fick fixa så internet fungerade ändå, nu har vi trådlöst internet. Så jag antar att vi numera är någorlunda moderna men hur man ställer om videoklockan från vinter- till sommartid har ingen riktigt listat ut än.

Vi har haft en massa bra väder med sol. Jag kan ha fått lite färg på näsan. Jag läste ut boken jag köpte i Stockholm. Den var lika bra nu som förra gången jag läste den och ännu en gång så känner jag suget efter en bultbräda från Brio!
Jag tror jag skall köpa en sådan någongång...

Det var väl ungefär det..

Jag har även..

Hört om dem som slänger gamla madrasser :)

Terror har fått sig en ny hundsäng, en redigt tjock 120 cm mardass delad på två och sedan lagt på varandra. Problemet är väl bara att den är lite för skön för nu ligger han visst hellre där än trängs med sin knotiga matte i hennes säng.

Nu vankas städning medelst ommöblering för att få plats med hela härligheten.

Draghundar

Jag har hört talas om människor som slänger sina strumpor när det går hål i dem...

Att göra en pudel..

Igår, söndag, hade kunnat vara en helt vanlig söndag.
Jag och mamma satt och språkade lite och jag skämtade lite sådär om att när jag bor hos henne har jag i alla fall inga bakissöndagar men ack så fel jag hade...

När jag sent omsider skall ta tag i morgonpromenaden påminner mamma mig om att jag glömt Terrors godispåse i hennes bil så jag tänkte att när jag ändå skulle ut så kunde jag ju lika gärna ta den med mig. Jag går ut med hunden bakom mig men när jag stannar till vid mammas bil får han syn på något och drar i full karriär förbi mig och drar mig med sig en meter på isen in mellan bilarna innan jag får stopp på honom. Där står grannens storpudel lös! Jag som fortfarande står mellan bilarna hinner inte se vad som händer men efter några väldigt tysta sekunder får terror tag i sidan på den andra hunden och trycker ut honom i vägen. Han tuggar inte, morrar inte, sliter eller skakar inte men vägrar släppa och när jag, dum som jag är, skall dra dem isär får pudeln tag i min hand.

Och jag som bara en gång i hela mitt liv varit på akuten får åka dit på allvar och mamma varnar mig redan i bilen att jag kommer få minst en spruta. Jag hatar sprutor!
Nåväl, vi behövde inte vänta så länge och jag fick två sprutor men jag minns bara den ena. Tydligen är jag känslig mot morfinpreparat, DUH!!
Det var en riktigt dyr och dålig fylla men de lyckades ju lappa ihop mig i alla fall och jag slapp sy :)

Väl hemma deklarerade jag min kärlek för Charlotte och milkshake och sedan somnade jag på soffan.

Over and out!!

Funny the way it is...

Lite lomhörd fortfarande och med skinnflådda handflator men lyriskt lycklig. Så som om gårdagskvällen liksom inte sjunkit in riktigt än. Det är en av de där stora sakerna på min "Saker att göra innan jag dör"-lista som nu med ett leende kan bockas av. Jag lilla Emma från Skottsund begav mig till storstaden alldeles själv för att se ett av världshistoriens bästa band. Tänk att de kom hit tillslut!

Det var i höstas jag av en ren slump såg ett litet kryptiskt meddelande om att Dave Matthews Band skulle komma till stan och det var nästan så att jag grät en liten skvätt av glädje. Sagt och gjort, snart höll jag tre biljetter i min hand. Dock blev inget som var tänkt och de kom en månad senare än först menat och tre blev två och helt andra men jag kom iväg till sist.

Min trogna storstadsciceron D ryckte in i elfte timmen och jag kommer alltid vara honom evigt tacksam, utan D hade jag aldrig hittat dit jag skulle och än mindre därifrån. Jag hade heller aldrig lärt mig användbara storstadsord som Spärrar och Foodcourt, eller åkt tunnelbana och pendel. Jag tror att jag gav en och annan Stockholmare ett gott skratt men som jag brukar säga: "Man skall göra bort sig minst en gång om dagen annars tar man sig själv på för stort allvar" . Stockholmare gör inte sånt, de ler knappt, har alltid bråttom och har alltid gott om tid. Nej D, det blir aldrig storstadstös av mig så du får tyvärr fortsätta skämmas. Tur att jag inte hälsar på så ofta ;)

Konserten var i alla fall helt galet, fantastiskt superbra i mina öron. Det var varmt och svettigt och mina fötter svällde och värkte och rösten min sjöng jag sönder men vem märker sånt när Dave och hans merry men står bara några meter bort. De spelade allt jag hoppades på och knappt vågade drömma om att de skulle spela och fastän att Dave himself var lite förkyld missades verkligen inget. För er som inte var där...







Hoppas att de kommer tillbaka snart, I'll be there!!!!

Jag hann med gamla stan också btw. Jag hittar där och man kan lita på att de inte bygger om :) Jag handlade en väska på Zapata och strosade på Scifi-bokhandeln utan att handla nåt och åt en kantarellsoppa på ett café där åtminstone hälften av personalen var trevlig, såg en kändis i fotriktiga skor, upptäckte att alla muséer i huvudstaden är stängda på måndagar, log åt en gubbe som delade ut flyers så han blev förvånad samt köpte mig en bok jag läst förut...
Dessutom hittade en proggrockande fyllogubbe från Kramfors mig på norrlandsåget och försökte bjuda mig på årgångswhisky, allt är visst fortfarande som det ska..